rebecca johansson

jag saknar dig

första gången vi träffades
jag kommer ihåg det som att det var igår
du kom in där hemma och jag satt i köket
du lös upp och sa hej
som att vi känt varandra hur länge som helst
jag ville inte släppa in dig på riktigt i mitt liv
med tanke på allt min mamma gjort mig
och jag ville inte att pappa skulle bli sårad ännu en gång
och det ångrar jag otroligt mycket
du ville mig bara väl i varje sak du gjorde
och nu i efterhand har jag fått höra från folk att du alltid pratade gott om mig
att du aldrig ville mig något ont
ju längre jag hade dig kvar i mitt liv
ju mer ville jag att du skulle stanna
jag fick ha dig i mitt liv i 1 år och några månader
och det är jag glad över
du lärde mig så mycket
våra minnen finns föralltid kvar i mitt hjärta
som när vi satt ute på balkongen och sjöng så högt att grannarna fick stänga sina fönster
eller när vi bakade och du skrattade för att jag fick skit under naglarna
eller när du drog ett skämt för mig och jag inte fattade, då vek du dig dubbel och sa "blondin"
eller min kusins bröllop vi var på, vi dansade och sjöng hela natten
eller när vi satt uppe till långt in på natten för att bara prata
eller när vi spelade wii eller sjöng singstar och hade lika kul varje gång
eller när jag skulle iväg och frågade dig om jag kunde ha det på mig
så sa du "du hade inte kunnat bli mer vacker"
du var den enda som förstod mig
den enda som tog mig på allvar
den som sökte hjälp till mig
när du insåg att jag inte klarade av problemen ensam
du följde med mig
du stöttade mig genom allt
nu när du inte finns här,
vem ska nu trösta mig när jag gråter?
vem ska nu få mig att skratta när jag behöver det?
vem ska nu hålla min hand om jag är rädd?
vem ska nu säga att jag är vacker?
en dag kommer vi ses igen,
kanske inte idag, kanske inte imorgon, men en dag
och då ska vi skratta sådär som bara vi gjorde
förlåt, för allt
för att jag inte ville släppa in dig på riktigt
för att jag alltid skapade massa problem
för att jag alltid startade bråken
för att jag alltid svor åt dig
jag hoppas du har förlåtit mig
för det är allt jag behöver
och fram tills vi ses igen
så ta hand om dig där uppe bland molnen!
jag saknar dig

7 januari 1986 - 3 oktober 2011
vila i frid
jag älskar dig, älskade styvmamma..

Jag är så glad att du skriver av dig, det är en stor bearbetning. Men det gör så ont att se dig ledsen och inte kunna göra mer än att bara finnas...

Pratade med mamma innan, sa att i sommar tänker jag åka ner till er så fort jag får en ledig dag över. Hon tyckte att det var en perfekt idé, lovade att hjälpa till ifall det skulle behövas bil och så vidare. Hon hälsade så gott, och skulle ge dig en kram ifrån henne. <3 glöm aldrig bort att jag finns, att jag är, och att jag stannar <3

ibland måste man, men inte alla som tycker om det.. hälsa tillbaka till henne, saknar er! <3

loveu '